Hemma igen!

Det var då attans vad svårt det var att hålla löften. Nu har jag åkt och kommit hem..men ska åka igen. Island är det mest inressanta land jag besökt. Vulkaner, heta källor och såklart tonvis med hästar. Jag har så mycket att berätta vilket alla mina nära har fått erfara och julefriden deras har blivit till sår i öronen.



Men efter en tid hemma i mammas och pappas omvårdnad börjar man längta bort igen. Och vad är det egentligen som håller en kvar? Min lilla skrutthäst såklart, men annars ingenting. Man har liksom vant sig vid att bo i en kappsäck med fotografierna som enda länk till det som varit. Mycket vill man också glömma, men att blicka bakåt gör en sällan lycklig. Det är väl framtiden som är vår. Åtminstone var det det man sjöng på studenten.

De är konstigt det här med planer för framtiden och livet. Vad man ska göra är det nog inte svårt att hitta. Frågan är bara i vilken ordning man ska göra allting. Det är så mycket som lockar. Vasaloppet nästa vinter, resa till Afrika och arbeta som volontär eller plugga..Listan kan göras lång men klokare blir man ju inte för det. Det gäller väl att göra en bra mix av spontanitet och tänka långsiktigt.

Mitt nyårslöfte ska ialla fall bli som vanligt: gå ned et par kilo och börja röra på rumpan mer.

Men det är väl efter nyår man börjar väl...?