Nu sitter jag här och skriver bara några dagar innan det är dags att fara till Island igen. Var ner till min lilla goding igår och han stortrivs! Sara har varit, och är, helt underbar som med sina medel fått Neisti tillbaka på banan igen. Utan henne hade det inte varit möjligt för mig att åka. Nu fattas det bara lite jävla anamma i mig på gården så ska nog jag och Neisti lyckas fixa och dona lite när jag kommer hem.
Just det hem..Lite märkligt men jag längtar faktiskt hem redan, fastän jag inte har åkt än. Kanske för att jag varit hemma så länge och inte riktigt haft något att ta för mig. Det har varit så skoj att få träffa alla goa och glada, men var jag hör hemma har jag inte riktigt fått klart för mig än. Att bo och jobba i Härnösand har såklart sina fördelar, men staden är liten och det blir så fruktansvärt påtagligt ibland. Hörde på P3 igår om människor som berättade att de vid vissa tillfällen fått känslan av att vara med på film. Som när det händer något och man tänker "det här händer inte mig". Mycket sånt under ett år gör att det kanske inte är så konstigt att man flyr till utlandet ett tag. Men vad gör man när man kommer tillbaka? Är man stark nog att glömma och gå vidare? Eller rörs allting upp igen så fort man ser ett välbekant ansikte?
tisdag 13 januari 2009
fredag 9 januari 2009
Dålig människa!
Jag är verkligen en dålig människa. Kan inte vara tacksam över det fina man har utan ska ständigt kräva annat, räva förändring. Tyvärr har förändringen inte gått till det bättre snarare tvärtom.
Vad ska man göra då för att vara en bra människa. Le, målvikt, målmat, karriärmål..målmålmål!!
Vill skrika rätt ut och göra mig av med den här f*rbannade rastlösheten. Det här är inte jag att sitta på arslet i 5 veckor. Rackarns vad pessimisktisk man kan vara då!!!!!!
Vad ska man göra då för att vara en bra människa. Le, målvikt, målmat, karriärmål..målmålmål!!
Vill skrika rätt ut och göra mig av med den här f*rbannade rastlösheten. Det här är inte jag att sitta på arslet i 5 veckor. Rackarns vad pessimisktisk man kan vara då!!!!!!
torsdag 1 januari 2009
Gott Nytt År!
Gårdagen firades hemma med mor och far och trerätters från ICA. Inte för att nedvärdera ICAs nyårsmat. Den var strålande!
Eftersom jag nu börjar få myror i byxorna blev det en del promenader, välbehövliga sådana. Annars lugnt som innan stormen.
Min käre far tullade lite för mycket av vinet och fick väl vid tolvslaget ont i huvudet med följande intag av verktabletter. Min mor kände mer för julmust än champagne, varid familjen Sjödin skålade i vatten. Och som pricken över i:et, nåra sekunder tidigare än resten av Sveriges befolkning på Skansen. Vad vore livet utan TV?
Eftersom jag nu börjar få myror i byxorna blev det en del promenader, välbehövliga sådana. Annars lugnt som innan stormen.
Min käre far tullade lite för mycket av vinet och fick väl vid tolvslaget ont i huvudet med följande intag av verktabletter. Min mor kände mer för julmust än champagne, varid familjen Sjödin skålade i vatten. Och som pricken över i:et, nåra sekunder tidigare än resten av Sveriges befolkning på Skansen. Vad vore livet utan TV?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
