Det är som om det vore igår

Det är precis som om det vore igår att komma tillbaka till jobbet där jag numera är behovsanställd. Efter ett telefonsamtal tidigt i morse bar det iväg till de gamla välkända lokalerna och kollegerna. När man väl har kommit in i svängen är det som om mina 4 månader på Island aldrig ägt rum. Det enda som påminner är allas frågor om hur det har varit.

Och visst har det varit bra. Mer än bra. Jag har lärt mig otroligt mycket. Sådant som det skulle ta så lång tid att lära sig här hemma i Sverige. Och vad kan vara bättre än att åka till islandshästens eget land för att lära sig mer om rasen?

Att komma hem kan också röra upp det förflutna en del, sådant som man vill komma ihåg och också sådant man helst vill glömma för alltid.

Känslan av att inte höra hemma någonstans antar jag att alla känner någon gång i livet. Att bo i en kappsäck spelar på den känslan med mer än bara uttrycket. Jag är dock en av de lyckligt lottade som har mor och far att alltid kunna komma hem till oavsett. Men ibland önskar man också, eller snarare saknar, någon att dela livet med. Dela alla upplevelser med. Trots att vänner alltid finns med i alla fall ett lyssnande öra, så kan man ju sakna den andra hälften.

Var är du någonstans?